I går kväll kräktes minstingen... (vilket föregicks av
först två gånger på vårt sovrumsgolv
Sedan en gång i sängen och hon vaknade inte ens... det var jätteläskigt!
Jag kom in i rummet för att jag hör att hon spyr, hon ligger på rygg och
det väller ur munnen som på en vulkan...
Jag vände henne på sidan och hon fick ur sig en ordentlig laddning...
Bar henne till badkaret eftersom hon hade gegga i håret och överallt...
då spyr hon igen... visserligen i badkaret men vad är vi uppe i nu...
fjärde gången inom loppet av ca 45 minuter....
Bäddade rent, stoppade om en mycket blek och liten 4-åring.
Torkade upp dubbelladdningen på sovrumsgolvet samtidigt som jag
lyckades skälla på 11- och 8 -åringen pga av någon
struntsak i sammanhanget.
Torkade av golvet i sovrummet och badrummet med desinficeringsmedel
(som jag köpte på Grand Canaria... men det var ju en annan historia).
Slängde i en tvätt, duschade, grät en skvätt och gick till
8- och 11 -åringen och pratade, förklarade och slutligen bad om
förlåtelse... sedan tittade vi på film en stund...
Maken kommer hem och jag berättar ovanstående,
han går för att kolla läget.Lugnt för tillfället.
Så kommer nästa omgång ca en och en halv timme senare.
Denna gång kräks hon i sängen och i toaletten,
dessutom kommer det andra vägen samtidigt!
Inte så mycket (det finns väl inget kvar) men ändå!
När vi sedan ska lägga oss vid 22 -tiden kräks hon en gång till,
som tur var är min man en baddare på att höra det komma...
lite innan... så att det kommer i toastolen...TACK!
8 urladdningar förutom det som kom bakifrån på ca 2 timmar...
Tjohooo... eller... inte!
Nu har hon druckit vatten gånger flera, lite bubbeldricka och s
lutligen en liten smörgås av varianten ljust bröd.
Håll tummarna med mig. SNÄLLA, låt det vara över!!!!
Jag har ju några barn till i den här familjen och ... ja...
Orkar inte tänka på det!
Måste få berätta vad minstingen sa i torsdags.
Jag hade fullt upp med att klä mina dagbarn
Minstingen lämnades av sin dagmamma precis då...
Jag blev erbjuden hjälp just för tillfället kände jag
att jag hade flyt! Det räckte med att minstingens dagmamma
försvann så kom strul efter strul!
Så börjar minstingen trilskas och strula hon med...
Pga publik i kyrkans foaje så kunde jag ju bara inte ryta
som jag brukar.... Så jag vänder mig till henne och låtsas hålla
i något mellan tumme och pekfinger.
- Vet du vad det här är? Frågade jag
- Näää... ser nyfiken ut!
- Jo, det är mammas tålamod. Det är väldigt litet och så skört att
det går sönder snart!
Nu får du hålla i det tills jag är klar så vi får gå, håll försiktigt!
Med fullt allvar och koncentration tar hon emot det lilla tålamodet!
Senare på hemvägen säger hon:
- Mamma, mitt tålamod är slut!
- Mhmm, svarar jag, du kan få det där som du fick av mig förut!
- Ja, det är bra!
Gissa om jag smälte, hon är så fyndig ibland!