En förväntan och ett vemod infinner sig direkt då jag inser vilken dag det är..
Jag ska pröva något som min make sa hade fungerat för honom:
"Adrian Plass-tricket"
(Har du inte läst Adrian Plass böckerna rekomenderas de varmt)
Nämligen att behandla den där negativa känslan som en objuden gäst,
en objuden gäst som tränt sig på och som man inte har mandat att köra ut.
Men jag kan välja hur jag vill behandla den...
Inget "varmt välkommen", Inget erbjudande av måltider
eller ens en kaffeslurk...
Dessutom förvisa den till ett tråkigt hörn där den kan få husera men
där jag inte ger den någon som helst uppmärksamhet.
Tillslut går "gästen" pga tristess eller dör av näringsbrist...
Så....jag ser fram mot gudstjänsten,
det som kommer att förmedlas och så alla goa´vänner så klart...
Sammantaget så är det gemenskapen med både Gud och alla goa´människor
som fyller mitt liv med energi och välbehag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar