I dag var det begravning...
En otroligt jobbig dag måste jag säga.
Även om jag delar hoppet med min familj
och även mamma att vi ska se igen, så...
Jag saknar henne så oerhört.
Det gör så ont.
Det har vällt in hälsningar, blommor
och så var det en enorm uppslutning
på både begravningen och minnesstunden.
Jag har tagit emot sååå många kramar och
vänliga ord om kraft, tankar och böner
att jag känner mig alldeles vimmelkantig.
Jag fick ett erbjudande att låna en mamma
... även om det aldrig kan bli samma sak...
så blev jag mycket rörd. Även mamman
bekräftade lånelöftet och jag kan inte
annat än förundras över den kärlek
som jag tagit emot idag...
Staffan sjöng sååååå underbart vackert och jag
vet att mamma njöt till fullo att han stod
där och sjöng för oss... för henne.
- Jag har hört om en stad ovan molnen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar