SJ håller måttet som vanligt!
1 1/2 timme försenat klev vi av
tåget i Boden i morse.
Nå, vi är framme och Kribba
hann med.
Efter sista julkonserten med
Marlena o co trodde jag han
skulle komma flaxande i frack
med svettpärlorna rinnande utefter
kinderna... Phu... det gick smidigt
för honom att ta sig till centralen trots
allt... vad är då någon timme hit eller dit
att bråka om?
Nu är vi på plats med familjerna för att
dela varandras sällskap och fira jul.
Barnen ser med förväntan fram mot morgondagen.
Mamma var med förra året...
Av och till hugger det till i hjärtat.
Saknaden... är tung mellan varven.
Mina tankar går till min moster B. och familjen.
Förra fredagen hade de begravning efter hennes
man, deras far och jag tror att jag vågar mig på
att skriva att jag förstår hur det känns...
Ens sorg är ju självklart personlig och olika för
olika människor... men sorgens vattendrag
följer ett mönster som kan speglas och kännas
igen av dem som stått i det.
Reflektionerna kan vara olika beroende på hur
ljuset bryts mot ytan...
beroende från vilket håll saker och ting belyses...
Men en sak är säker... jag finner tröst i att människor
vågar bemöta mig, vågar stå en stund med mig
i detta vattendrag...
Det är lika stort när någon säger:
"Jag vet inte vad det är du går igenom, jag har aldrig
haft sorgen så nära inpå ännu.. men jag inser att det
måste vara tungt mellanåt".... som när jag bara får
luta mig mot en axel och gråta en skvätt, en axel
som tillhör en människa med liknande erfarenheter.
Hmmm...
Nu blev det många ord igen. ;)
En riktigt God Jul vill jag passa på att skriva om jag inte
hinner skriva mer igen innan tomten kommer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar