Hur kommer det sig?

Jordärtskockan blommar vackert gult och jag är glad att jag missade några knölar när jag skördade i våras. Kanske blir det en lika stor och fin skörd nästa vår, kände mig "rik" när jag kunde slösa och göra flera olika rätter.

Det här året har gått så fort...
Jag hade så många planer och drömmar som jag tänkte sätta i verket och nu..... finns det inte längre tid för det jag tänkt. Det har ju varit rekordvarmt denna sommar och än känns vindarna inte allt för kalla. Jag har vågat mig på en ny sådd under Augusti som nu börjar ta fart.

Ärtskott har jag planterat i omgångar och lite här och där vilket gör att detta gröna godis avnjuts dagligen! Mums säger jag... men i bland tror jag familjen är lite trötta på mina gröna blad :)

Trots att jag skördar och har det hur bra som helst så kryper det sig ibland in en lite sur tanke som mynnar i känslan av besvikelse. T ex. har jag mindre tomater i år alltså inte storleksmässigt utan antalet... trots sol och värme. Gurkorna blev det inget med eftersom de torkade bort under semestern.

Hur kommer det sig?
Jag menar det här med besvikelsekänslan?
Varför är jag liksom aldrig nöjd med det jag har?
Jag är frisk. Jag har en familj som älskar mig och som jag älskar tillbaka. Jag har många fantastiska vänner. Jag trivs med mitt arbete. Jag har ett arbete. Jag har en trädgård som jag älskar.... etc
Men vad är det som rinner ur mig som vattnet ur en kran.... besvikelse över sådant jag tycker mig misslyckats med.... min vikt, tjat och gnat och det blev inte som jag tänkt det i ditt eller datt....
Så dumt!  Näe.... nu får det vara nog. Jag vill verkligen förändra mitt sätt att tänka. Positiv.
Om jag sår ett frö... låter det växa... ger det näring och vatten.... så borde det ju blomma och ge frukt så småningom.... det är ju så det funkar i trädgården i alla fall. Och i bästa fall blir det som med jordärtskockan som överraskade mig med sina glada gula blommor som skvallrar om en skörd i vår...