Jahaja, så går 2012 mot sitt slut....
Det har hänt så mycket... och ändå... är allt sig likt :)
Jag har de sista månaderna varit lite lat när det gäller stegräkningen.
Lite tappad lust och inspiration!
Tänkte försöka ta tag i det igen!
Hittade lite information på vårdguiden om att räkna steg.
Hoppas inspirera någon, klicka på ordet vårdguiden!
Annars kan detta från Iform vara inspirerande!
I morgon ska vi fira nyår med familjen B och det ska bli trevligt,
gott och mysigt tror jag.
Har börjat fundera på vad vi ska göra till sommaren...
En resa blir det nog :)
Gott slut alla! Kram / Inger
söndag 30 december 2012
onsdag 12 september 2012
Förändring i närbild
Livet förändras...
I dag är det 3 år sedan mamma gjorde sin himmelska resa.
Som jag skrivit förut så kommer och går sorgen som vågskvalp.
Jag önskar att jag kunde ringa henne och bara prata bort en stund,
få stöd i hennes kärlek och vishet och skratta tillsammans och skvallra lite.
När vågorna sköljer in över stranden förändras läget på sandkornen,
det är knappt man lägger märke till det men det sker.
För den som ser det på avstånd ser det oföränderligt ut men för den som
(är i det) ser på det med lupp syns förändringen.
Är jag förändrad? Syns det? Märks det?
En barndomsvän som inte träffat mig på evigheter säger:
- du är dig precis lik! Som om det var i går vi sågs!
En vän som gått med mig bitvis på sorgens strand ser förändringen
och vet att hjärtat bär spår och rymmer minnen.
En vän förlorade sitt barn nyligen i mitten av sin graviditet...
Sorgen kom så nära igen.
Frågan "varför" aktualiserades och ropades från smärtans innersta...
Livet går vidare... ja, jag vet det nu...
Tiden liksom stannar upp och man tittar sig omkring...
märker att allt annat är som vanligt "trots allt"...
Förändringen märks av den som är nära eller som är i situationen...
I dag är det 3 år sedan mamma gjorde sin himmelska resa.
Som jag skrivit förut så kommer och går sorgen som vågskvalp.
Jag önskar att jag kunde ringa henne och bara prata bort en stund,
få stöd i hennes kärlek och vishet och skratta tillsammans och skvallra lite.
När vågorna sköljer in över stranden förändras läget på sandkornen,
det är knappt man lägger märke till det men det sker.
För den som ser det på avstånd ser det oföränderligt ut men för den som
(är i det) ser på det med lupp syns förändringen.
Är jag förändrad? Syns det? Märks det?
En barndomsvän som inte träffat mig på evigheter säger:
- du är dig precis lik! Som om det var i går vi sågs!
En vän som gått med mig bitvis på sorgens strand ser förändringen
och vet att hjärtat bär spår och rymmer minnen.
En vän förlorade sitt barn nyligen i mitten av sin graviditet...
Sorgen kom så nära igen.
Frågan "varför" aktualiserades och ropades från smärtans innersta...
Livet går vidare... ja, jag vet det nu...
Tiden liksom stannar upp och man tittar sig omkring...
märker att allt annat är som vanligt "trots allt"...
Förändringen märks av den som är nära eller som är i situationen...
Här nedan ser du en bild på sandkorn i närbild....
Tänk så vackert varje litet sandkorn är...
Tänk hur bilden skulle förändras om en våg sköljde över dem...
Foto: Gary Greenberg
(Bilden hämtade jag på följande adress:
http://www.epochtimes.se)
Skall ni inte frukta mig,
säger Herren,
skall ni inte darra inför mig
som gjorde sanden till en gräns för havet,
en evig spärr som inte kan genombrytas:
bränningarna dånar, men förgäves,
vågorna brusar, men hejdas där.
torsdag 9 februari 2012
Nya möjligheter
Jaha, ett nytt år och nya möjligheter.
Jag stegar på som vanligt och har försökt
ta ny fart igen...
Det har blivit 12,5 kg minus sedan starten
och det känns helt fantastiskt! :)
Under förra terminen läste jag in
formell kompetens för det jag jobbar med.
Dvs. gymnasiekompetens för det som förut
hette barnskötare.
Kommunen ställer höga krav och ibland känns
det som att de glömmer att vi är FAMILJedaghem
och att verksamheten bedrivs i VÅRA HEM.
Självklart är det bra med tillsyn och kontroll
men någon måtta borde det få vara.
Nåväl... som sagt nytt år nya möjligheter.
Jag stegar på som vanligt och har försökt
ta ny fart igen...
Det har blivit 12,5 kg minus sedan starten
och det känns helt fantastiskt! :)
Under förra terminen läste jag in
formell kompetens för det jag jobbar med.
Dvs. gymnasiekompetens för det som förut
hette barnskötare.
Kommunen ställer höga krav och ibland känns
det som att de glömmer att vi är FAMILJedaghem
och att verksamheten bedrivs i VÅRA HEM.
Självklart är det bra med tillsyn och kontroll
men någon måtta borde det få vara.
Nåväl... som sagt nytt år nya möjligheter.
Etiketter:
Gnäll,
Verksamhet,
Vikt-igt,
Vinter
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)